Råd för paddlare vid överfart

Råd för paddlare vid överfart av stora fjärdar och vid långfärder

(Petri Sutinen, översättning till svenska Christina Lindell)

UTRUSTNING

1) Kajaken

– För paddlaren måste kajaken kännas fullständigt stabil. Om t.ex. paddling i små vågor kräver koncentration för att paddlaren skall kunna upprätthålla balansen, är kajaken för rank för paddlaren. Paddlarens balanssinne försvagas bl.a. vid trötthet,  nedkylning,  vätskebrist,  hunger,  det första tecknen på sjösjuka och i mörker. På långfärder eller vid överfarter av stora fjärdar behöver man rikligt med reserver. Visavi dehär sakerna får man inte söka sina gränser.  Balansen är individuell. En normal färdkajak, t.ex. Nordkapp, kan ibland vara alldeles för rank för någon.  Avbalkningar med bärförmåga (s.k. vattentäta skott) eller motsvarande utomordentliga flöten behövs. Kajaken måste gå att paddla med också vattenlast och av den orsaken måste den ha en tillräklig flytförmåga.

– Däckslasten borde minimeras till säkerhetsutrustningen. Bottnen på kajakens sittbrunn duger t.ex. för liggunderlaget och framför fotstöden ryms en vattentät säck med saker.  Däckslasten är alltid en stor riskfaktor!

– Bra rep att gripa tag i och däckslinor är till stor hjälp vid livräddning.

– Kompassen skall alltid finnas tillhands med tanke på dimma. Om kajaken saknar en kompass,  (M-3 eller motsvarande),  måste en handkompass bindas fast vid däcket. I paddlarens ficka är kompassen för långt borta.

– Kajaken får inte vara för svagt konstruerad. Också däcket borde hålla både tryck och slag. Den egenskapen har inte alla kajaker.

– Kajakens volym skall vara i vettig proportion till paddlarens storlek. En nästan sex meter lång och rymlig havskajak har en sidoyta som är för stor för en till formatet liten paddlare.

– Kajakens snabbhet, vändbarhet o. dyl. faktorer har inte nämnvärd betydelse för hur en långfärd  fungerar, utan det avgörande för att dehär sakerna fungerar ligger hos paddlaren.

I en fart på högst 7 km/h är motståndet litet oberoende av märke. Före en långfärd eller en överfart av en stor fjärd måste paddlaren förvissa sig om att han eller hon med lätthet kan bemästra sitt eget fortskaffningsmedel både i vind och stora vågor. Problem med kajaken får inte upptäckas först under färden. En kort och till volymen liten kajak är lättare att bemästra.

2) Paddeln

– Paddeln skall vara tillräkligt kort och ha ett tillräkligt litet blad för att paddlaren skall orka paddla också i hård motvind. En modern kajakpaddel (s.k. europaddel) är till bladtypen mycket effektivare än en eskimopaddel (s.k. etnopaddel). Paddeln skall vara tillräkligt lätt,  så att paddlaren orkar hålla den uppe. Ett platt blad är lättast att bemästra vid olika manövreringsrörelser.

3) Flytvästen

– Det räcker med en flytväst som uppfyller normerna, men en uppblåsbar flytväst är inte bra. Funktionen för den är inte standardiserad för paddlingens ”våtbruk”.

4) Klädsel

– Det behövs en klädomgång som värmer tillfredställande vid det kallaste tänkbara vädret  samt en reservomgång. Vattnets och luftens temperatur skall båda tas i beaktande.

5) Kapellet

– Kapellet skall vara i skick och hålla tryck. Om man genom att trycka hårt med handen får kapellet i famnen,  kan också havets vågor få tillstånd samma sak. Mången överfart av Finska viken och paddling längs med hela Finlands kust har gjorts med väldigt farliga kapell.  Ett bra kapell läcker just inte – alldeles som en bra kajak inte heller gör.

6) Övrig utrustning

– Ett vitt ljus, visselpipa eller annat utrustning för ljudsignaler (obs! vattentrafikens regler),  karta, reservpaddel, förstahjälputrustning,  pump (en fotpump är bättre än en vanlig handpump,  som är svår att använda i vågor),  gps-utrustning för att rekognosera anrop eller vid orienteringsproblem (inte i första hand som orienteringsutrustning),  en lättåtkomlig och vattentätt packad mobiltelefon + reservbatteri.

– Snabbmat och dricka lättillgängligt, bogseringsutrustning, reparationsutrustning för den egna kajakens behov,  normal bra utfärdsutrustning,  fyra dagars proviant skall alltid finnas med.

– Rikligt med dricksvatten skall finnas med,  man skall undvika att färdas med ”tom tank”,  eftersom spelrummet då blir mycket litet.

7) Trimning av kajaken

– Vindtrimning:  motsvarar användningen av skeddan. Tyngd bakåt – kajakens för sjunker lite mot vinden. Tyngd framåt – benägenheten att gå upp mot vinden ökar. En kajak med skedda har god jämvikt om skeddan är bara delvis är framme vid medelmåttig vind. I en väl trimmad kajak skall det alltid finnas kapacitet att justera skeddan vid kraftigt tilltagande vind.

-Centrering : i vågor, speciellt i vågor rakt framifrån, är det viktigt att placera tunga föremål nära kajakens mitt (säckar i sittbrunnen!).  Tyngd i kajakens ändor leder till ett enormt långsamhetsmoment, skakningar och kastningar. HAVSPADDLARE HAR VÄLDIGT MYCKET ATT LÄRA SIG OM DET HÄR!

8) Knästöd

– Bra knästöd är lätta att nå upp till, de klämmer inte och paddlaren faller inte i misstag ut ur kajaken efter en kantring.

PADDLAREN

1) Den fysiska konditionen och acklimatiseringsförmågan måste vara bra.
Att tröttas ut eller att missta kroppens värmeregleringsförmåga är fruktansvärda alternativ. Man skulle inte få börja paddlingssäsongen med en långfärd eller en överfart av en stor fjärd,  speciellt inte om också föregående års grund är svag. Man borde alltid ha hundratals paddlingskilometrar bakom sig innan man startar en långfärd.  Om man har paddlat lite,  borde man som grund för konditionen ha annan kall-härdande och tung utomhusaktivitet.

2) Följande tekniker borde man öva och dem borde man behärska:

– Ett bra lågt stöd. Ett lågt stöd i rörelse används då man vill gå ur en surf. Kantningen skall tas inåt svängen och i det låga stödets riktning!

– Ett bra högt stöd på ställe,  dvs. eskimåsväng så att paddeln inte sjunker. Man borde kunna stjälpa kajaken,  så att paddeln hålls på ytan och paddlaren kan stiga tillbaka upp. Ett bra högt stöd är för havspaddlaren en bättre förmåga än en osäker eskimåsväng. Med ett bra högt stöd kan man parera en kantring i nästan alla situationer.

– Kantning av kajaken mot vågorna och inåt i svängen skall göras utan att man lutar sig själv! Största delen av kapsejsningarna i hårt före beror på att man lämnat bort kantningen, vilket medför att ”strömmens”press stjälper kajaken. Denhär färdigheten borde alla absolut lära sig.

– En god eskimåsväng. En osäker eskimåsväng är inte lika nyttig som säkra stöd. Eskimåsvängen måste övas i vatten ute i naturen,  med utfärdsutrustning och i vågor. Enbart simhallsövningar räcker inte. Rörelsen måste vid behov göras lätt och utan kraftansträngning. Eftersom kallt vatten försvagar allas koordineringsförmåga, det skall finnas rätt mycket spelrum!

– Ett bra sveptag,  manövrering med hjälp av kantning mm. effektiv manövrering av kajaken. Att öva manövrering är lika viktigt som att öva eskimåsväng och stöden.

– En bra teknik för att paddla framåt.

Dehär färdigheterna är inte nödvändiga – men utan dehär färdigheterna utsätter man sig för stora risker under paddlingen.

GRUPPENS STORLEK

Man borde helst alltid vara minst tre paddlare. Att paddla parvis är ett bättre alternativ än att paddla ensam. Ett par ger ännu inte fullt skydd. Först en fyra personers kunnig grupp är fullständig med tanke på livräddningsförmågan. Parvis paddling kan vara mycket farligt vid livräddning,  också för livräddaren,  om t.ex. den kapsejsade paddlaren är medvetslös,  har skadat sig eller har undertemperatur. Det har parvisa dödsfall i världen flera gånger bekräftat.

VÄDERLEKEN

Vid långfärder och vid överfart av stora fjärdar borde paddlarna undvika sådana situationer,  där de skulle kunna tvingas att paddla ens nära gränsen för den egna förmågan. Paddlarna borde förstå vågornas brytningsställen med hjälp av sjökortet i olika vind- och vågriktningar. Tyvärr är det mycket få paddlare som behärskar denhär tekniken.

Viktigare än egentliga maximigränser för vindstyrkan är vindens riktning,  vattnets och luftens temperatur, havsbottnens form,  paddelgruppens utrustning och färdigheter och framför allt den värsta tänkbara väderleksförändringen inom de närmaste 24 timmarna.

Sannolikheten för en vindstyrka på 10 m/s finns nästan alltid sommartid. Sannolikheten för en vindstyrka på över 20 m/s finns bara då en storm närmar sig eller det finns risk för åska. Vid risk för åska borde man undvika att paddla över fjärdar och paddling över stora fjärdar måste inhiberas.

I regel kan bara en grupp,  vars hela utrustning och vars färdigheter in i minsta detalj är i väldigt gott skick paddla tryggt vid en vindstyrka på över 10 m/s. Som huvudregel skall man alltid undvika att paddla då vindstyrkan är över 10 m/s. Det beror på att vid så hård vind är starka vågbrytningar redan ett mycket typiskt fenomen.

One thought on “Råd för paddlare vid överfart

  1. Päivitysilmoitus: Neuvoja selänylityksille – Råd för paddlare vid överfart | Suomen Retkimelojat ry – Finlands Långfärdspaddlare rf

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s